Att skriva en låt del 2

Låtens vers

”Knockin’ On Heaven's Door” skrevs av Bob Dylan och gavs ut på albumet Pat Garrett & Billy the Kid 1973. I låtens verser används endast fyra ackord, vilka dessutom är väldigt vanliga och det är knappast någon svårfunnen ackordföljd Dylan gjort bruk av detta fall. Inte desto mindre är låten unik och en av Dylans mest kända.

Det är alltså inte ackordföljden som gör låten. Åtminstone behöver det inte vara så. Även låtens struktur i detta fall är simpel: den består av intro, vers, refräng, vers, refräng och outro. Första versen ser ut så här med text och ackordanalys:

(G)Mama, take this (D)badge off of (Am7)me
(G)I can't (D)use it any(C)more.
(G)It's gettin' (D)dark, too dark to (Am7)see
(G)I feel like I'm (D)knockin' on heaven's (C)door

Ackorden G – D – C är bland de mest typiska ackord som brukar spelas tillsammans, de flesta som har hållit i en gitarr har förmodligen kombinerat dessa en eller annan gång. Att sedan Am7 tillkommer gör det knappast mer revolutionerande då detta ackord nästan är identiskt med C. Det handlar snarast om hur du kombinerar ackorden och texten – ackordens övergångar i relation till melodin samt ordens rytm och färgklang är några av ingredienserna som utmärker en låt.

Inte heller är versens struktur originell i detta fall utan följer tvärtom det vanligaste mönstret som finns i form av fyra rader enligt upplägget ABAB (du kanske har noterat första och tredje radens respektive andra och fjärde radens upprepade ackordföljd samt dessa textraders slutrim).

Att använda denna struktur innebär bland annat att du får variation i ackordföljden samtidigt som du begränsar komplexiteten. En viktig sak när du skriver versen är att hitta en balans där det inte blir för monotont och inte för spretigt. Skulle låten däremot inte ha någon distinkt refräng utan enbart bestå av verser bör du överväga att infoga mer varierad melodi och harmonik.

Vi ska titta på ett exempel där refrängen inte står för sig själv utan mer är en förlängning av versen, detta kallas omkväde. Exemplet är en annan låt av samme Bob Dylan med titeln ”A Hard Rain's A-Gonna Fall” där de sista två raderna i varje vers är utgör omkvädet (ang. ackordanalysen är denna en något förenklad version och en capo ska användas på andra bandet):      

Oh, (D)where have you been, my (G)blue-eyed (D)son?
And (D)where have you been, my darling young (A)one?
I've (G)stumbled on the side of (A)twelve misty (D)mountains,
I've (G)walked and I've crawled on (A)six crooked (D)highways,
I've (G)stepped in the middle of (A)seven sad (D)forests,
I've (G)been out in front of a (A)dozen dead (D)oceans,
I've been (G)ten thousand miles in the (A)mouth of a (D)graveyard,
And it's a (D)hard, and it's a (A)hard, it's a (D)hard, and it's a (G)hard,
And it's a (D)hard rain's (A)a-gonna (D)fall. 

Låten består av fem verser där samtliga avslutas av samma två rader. Det används bara tre olika ackord genom hela låten. Däremot används här fem olika ackordföljder i stället för två som i verserna för föregående låt, ”Knockin’ On Heavens Door”. Dessa fem är:

1. D – G – D
2. D – A
3. G – A – D
4. D – A – D – G
5. D – A – D

Utan att variera dessa få ackord genom versen skulle låten uppfattas som alltför monoton. Icke att förglömma heller är den effekt den dramatiska texten har som kulminerar genom omkvädet.  

Låtens text

Vi har hittills mestadels berört ackordföljderna i versen och det har blivit dags att säga något om själva texten. Som sades i första delen av denna artikelserie går det inte att lära ut hur man skriver en låt på några minuter och det gäller i synnerhet texten. Fast än en gång går det att ge en del allmänna tips som här kan vara värdefulla om du är ovan att skriva texter av detta slag.

Alla vet att rim är vanliga i texter så vi hoppar över rimmen och nöjer oss med att konstatera att de ofta har sin rättmätiga plats i en sångtext. Det finns dock något som ofta är viktigare än rimmen: stavelser.

Om stavelserna ansamlas på fel ställen i en textrad kommer det låta fel, ibland närapå ”osjungbart”. Nästa sak att tänka på är att försöka upprepa samma mängd stavelser i vers efter vers. Om till exempel första versen består av fyra rader där antalet stavelser är 7, 6, 8, 6 ska du försöka efterlikna detta i nästkommande verser. Se detta som ett riktmärke snarare än något som måste verkställas till fullo varje gång.

Nästa sak som kan vara bra att ha i din verktygslåda är en kännedom om assonanser. Assonanser är en form av inrim där vokalen i två ord föregår samma konsonant, exempelvis i orden ’långa’ och ’många’. Assonanser kan göra ordföljder mjukare och skapa bättre "ord-relationer" genom textraderna.

Ett annat medel för att skapa texter som gör sig bra i en låt är upprepning. Nyss omnämndes omkvädet, ett annat sätt är att låta två textrader i versen börja likadant för att ha olika fortsättningar, vilket kan skapa en dynamik i texten. Om du tycker det är svårt att komma på flera unika verser är det heller inte förbjudet att upprepa en hel vers, vilket då är brukligt som första och sista vers i låten.

Förutom själva skrivprocessen är även framförandet av texten en viktig del i hur starkt intryck den kommer att göra. Med medel som accentuering (starkare betoningar på vissa stavelser eller ord) och pausering (fördröjningar i sången) kan inlevelse skapas och höja låten.

Förutom de tips du fått här finns specifika hjälpmedel i låtskrivandet vilka en del använder. Till exempel en synonymordbok eller en rimordbok. För dig som skriver på engelska kan en bok som The Complete Rhyming Dictionary vara behjälplig.

I nästa del i denna artikelserie är det dags att ta oss an refrängen i en låt.

© 2009–2024 GITARR.ORG