Akustisk gitarr

Olika sorters akustiska gitarrer

Akustiska gitarrer finns i otaliga utföranden, men en huvudindelning brukar göras mellan klassiska gitarrer och westerngitarrer, som också går under namnen nylonsträngade respektive stålsträngade gitarrer (notera att western i sammanhanget ursprungligen är kopplad till en specifik modelltyp, s.k. dreadnought, men då bl.a. många musikbutiker använder denna term mer fritt används den också här i mer allmän bemärkelse). Många som köper sin första akustiska gitarr väljer ofta nylonsträngat eftersom de är mer skonsamma mot fingertopparna. Den stålsträngade varianten är mera "allround" vad gäller olika musikstilar. En ytterligare sort är den man ibland använder beteckningen semiakustisk om, vilket är en elektrisk gitarr med halvihålig kropp.


Nylonsträngad (klassisk) respektive stålsträngad (western), ej skalenligt bildcollage.

Skillnader mellan klassisk och western

En sammanfattning av skillnader mellan dessa gitarrtyper:

• En klassisk gitarr har delvis strängar av nylon.
• En westerngitarr har samtliga strängar av stål.
• En klassisk gitarr har bredare hals, vilket kan försvåra spelandet något för mindre händer.
• Den bredare halsen underlättar dock för fingerplock eftersom avståndet mellan strängarna är större.
• En westerngitarr har större kropp, vilket ger högre ljudvolym.
• En westerngitarr har hårdare spända strängar, vilket gör att det krävs mer kraft att pressa ned dem.
• En klassisk gitarr brukar ha dekorationer (s.k. rosett) runt ljudhålet medan westernmotsvarigheten oftast har linjer.
• Halsen möter kroppen på en klassisk och en western vid tolfte respektive fjortonde bandet.

Genomgångarna nedan innehåller mer detaljerade beskrivningar.

Gitarrens delar

Skiss på en akustisk gitarr med delarnas namn.

För att sammanfatta bilden är det som kallas lock ovansidan av kroppen och på locket finns ett ljudhål utskuret, från det ihåliga utrymmet i kroppen som kallas resonanslåda alstras mycket av ljudet. På kroppen finns också ett stall där strängarna är fästa med hjälp av peggar (ett annat system används på klassiska gitarrer). På stallet syns även stallsadeln som brukar ligga något snett (ett så kallat kompenserat stall, vilket i vissa fall består av flera delar), vilket har att göra med intonationen.

Strängarna som är spända över halsen är sedan på nytt fästa i de stämskruvar som sitter på huvudet (även här skiljer sig klassiska modeller något). I övergången mellan gitarrens huvud och hals sitter en så kallad sadel (ibland kallad nollbandet). Ovansidan av halsen heter greppbräda, vilken är indelad i olika band med bandstavar. De prickar som syns på greppbrädan är inlägg eller lägesmärkningar, vilka också finns på övre kanten av halsen och markerar positioner.

Där halsen övergår i kropp sitter ett träblock, halsinfästningen, som gör konstruktionen solidare. På stålsträngade modeller vars halsar är lätt krökta och där strängar är hårdare spända finns en dragstång inbyggd i halsen som motverkar belastningen och åstadkommer krökningen.

Inuti kroppen

Vad som inte syns på bilden är hur det ser ut inuti kroppen. Mestadels är det tomrum, men det finns också ribbor (på engelska bracing), som ger stöd åt konstruktionen och påverkar ljudet. Det finns olika metoder när det gäller hur dessa ribbor placeras. Den mest kända kallas X-brace, med ribbor som bland annat korsar varandra som formen av ett X. På klassiska gitarrer är det mindre vanligt med X-mönster och vanligast är ett mönster som kallas solfjäder.

Design

Träslag och finish, kroppens och huvudets form är saker som bestämmer gitarrens utseende.


Akustiska gitarrer i olika kostymer.

Tänk på att lack och annan finish på gitarrens yta kan påverka ljudet, om än marginellt. Det är väldigt svårt att höra någon skillnad, men en tjock finish bör i teorin dämpa ljudet och påverka responsen från resonanslådan något. Å andra sidan kan en finish skydda gitarrens yta från slitage samt göra den bättre rustad mot miljö-relaterad påverkan (dvs. temperaturomslag, fukt, sol etc.), vilket då kan göra att den låter bättre på längre sikt.

Halsprofil

Halsens rundning påverkar känslan att hålla i gitarren och brukar klassificeras med D-, C-, U- och V-profil. Bokstäverna beskriver halsen form som profilsnitt där D- och C-profilerna ska tänkas i minus 90 grader. Sammanfattningsvis kan sägas att D- och V-profilerna är ytterligheterna. D-profilen som alltså beskriver en relativt platt hals är vanlig för nylonsträngade gitarrer. Ju rundare hals, desto lättare att nå runt med handen.

Mensur

Mensur är måttet på strängarnas längd och anges i tum. Ju större mått för mensur, desto större mellanrum mellan bandstavarna. Mindre avstånd är optimalt för ackordspel eftersom du behöver sträcka fingrarna kortare avstånd för att ta olika grepp. Större avstånd är optimalt för solospel, licks och liknande på höga band eftersom det ger plats för fingrarna.

Olika mått för gitarrens mensur:

22–24 tum – korta band.
25–26 tum – normallånga band.
27– tum – långa band.

Cutaway

Cutaway är en avrundning vid kroppens övre del som tillåter handen att greppa kring halsen på fler band än annars. Ljudet försämras något (förmodligen ej märkbart i de flestas öron) när konstruktionen innefattar en cutaway, men samtidigt kan du nå fler band och således spela högre toner. Bilden till höger visar en akustisk gitarr med cutaway.

Träslag

En akustisk gitarr är beroende av sitt material och sin konstruktion. När det handlar om material är den verkliga frågan träslag och en akustisk gitarr är inte bestående av ett enda material både i kropp, hals och huvud utan olika kombinationer gäller i regel. Dessutom består kroppen av ett lock, en sarg och en underdel med ofta skiftande träslag.

Olika träslag och deras ljudkaraktärer:

Ceder – tillsammans med gran det vanligaste materialet för locket på akustiska gitarrer. Balanserat ljudspektrum med snabb ljudrespons (heter cedar på engelska).
Gran – används ofta som material till gitarrens lock och har ett starkt och klart ljud samt något ljusare än ceder (heter spruce på engelska). Två varianter som är vanliga för stålsträngade gitarrer är sitkagran (ger på grund av sin styvhet en klarare klang) och engelmannsgran (något mjukare, vilket ger en rundare klang).
Mahogny – ger ett varmt ljud som speciellt framhäver mellanregistret. Gyllenbrun med mörkare strimmor (heter mahogany på engelska).
Rosenträ – väldigt vanligt för dyrare gitarrer (heter rosewood på engelska). Särskilt brasilianskt rosenträ anses exklusivt, men på grund av exportförbud är idag indiskt rosenträd vanligare. Den sort som kallas jakaranda och är mörkbrun är dock mindre exklusiv. Rosenträ ger snabb respons på grund av dess hårdhet och därför mer "attack".
Lönn – ger ett klart och ljust ljud. Vanligtvis i ljus färg (heter maple på engelska).
Cypress – används ofta för flamencogitarrer och har oftast en ljusare, gulaktig färg.
Koa – används ibland för locket och ger något mindre ljudvolym än gran. Koa är en form av Acacia träd som växer på Hawaii.
Valnöt – används ibland som botten på kroppen (heter walnut på engelska).
Al – minde vanligt och med liknande ljudegenskaper som lönn (heter alder på engelska).
Sapele – ett träslag med liknande egenskaper som mahogny.
Nyatoh – ett träslag som ibland ersätter mahogny i mindre exklusiva gitarrer.
Nando – ett träslag som ibland används för greppbrädan i mindre exklusiva gitarrer.

Den typiska akustiska gitarren har ett lock av antingen ceder eller gran samt sarg och baksida i mahogny eller rosenträ. Idag är det inte alltför ovanligt att tillverkarna i vissa av sina modeller prövar exotiska träslag och två av dessa är cocobolo (växer i Latinamerika) och sassafras (växer främst i Nordamerika).

En fråga som ibland dyker upp är ifall en gitarr låter bättre med åldern och så kan det faktiskt vara. Det har att göra med att träets egenskaper förändras över tid och blir något torrare, vilket påverkar hur det resonerar. Detta gäller dock inte för alla gitarrer. För att gitarren ska åldras på bästa sätt ska överdelen av kroppen vara i solitt trä (om det är i laminat sker inga förändringar av detta slag). Det kan också påverkas av vilken finish den har (om den har någon alls). En metod som kallas torrefiering där träet hettas upp används ibland för att påskynda åldrandeprocessen.

Du kommer eventuellt stöta på akustiska gitarrer där det heter att gitarren har öppna porer (open pore). Med detta avses träets textur och är det öppna porer är ytan inte helt slät. Om ytan har öppna porer eller stängda porer beror på träslaget. Det har i sig ingen märkbar påverkan på ljudet.

Läs vidare: Köpa gitarr - material och konstruktion.

Strängar

En sträng består vanligtvis av en kärna i stål som är lindad med brons, därav den gulaktiga färgen. Ibland står det att bronssträngarna är gjorda i en 80/20 blandning, detta betyder att det är en legering bestående av 80% koppar och 20% zink. När det handlar om klassiska gitarrer brukar de tre höga strängarna vara i nylon och ospunna.

När det gäller spelbarhet på en akustisk gitarr är tjockleken på strängarna en viktig aspekt. Förenklat kan man säga att det blir ett fetare (bättre enligt många) ljud med tjockare strängar samtidigt som det blir svårare att spela (krävs mer styrka att utföra bends och andra tekniker bland annat). Viktigt att tänka på om du byter till tjockare strängar är att du också måste justera gitarren då tjockare strängar innebär mer spänning på halsen samt kanske inte passar i översadelns skåror.

Tjockleken brukar anges i tusendels tum och för akustiska gitarrer är det vanligt med mått runt 10 eller 11. Med 10 innebär att den tunnaste strängen är 0,010 tum i diameter. De övriga strängarna kan då vara från B-strängen till E-strängen: 0,014; 0,023; 0,030; 0,039; 0,047 tum.

Underhåll

För fakta och tips, se artikel om underhåll av en akustisk gitarr.

Förstärkare

Finns det ett uttag, eller jack, vilket brukar sitta utmed sargen, kan du koppla in gitarren till en förstärkare. Du bör då skaffa en förstärkare avsedd för akustiska gitarrer.

Det är vanligt att stålsträngade gitarrer är utrustade med ett mikrofonsystem (s.k. elektroakustisk gitarr) som oftast är osynligt under stallet eller synligt bredvid ljudhålet. Mikrofonkontroller är normalt placerade på sargen där det går att justera volym med mera.

Pickup

Finns det ingen inbyggd mikrofon går det att använda en löstagbar pickup ofta i form av magnetmikrofon för att förstärka ljudet. En annan intressant möjlighet som dykt upp är iRig Acoustic från IK Multimedia med ett eget interface, se videon:

Gitarrister som spelar akustiskt

Om du vill se och höra hur den stålsträngade akustiska gitarren kan låta i mästares händer kan du till exempel kolla upp gitarrister som Tommy Emmanuel och Eric Roche. När det gäller klassisk gitarr är Andrés Segovia ett av de största namnen. Se vidare tips på gitarrmusik ...

Lär dig spela akustisk gitarr

På Gitarr.org hittar du bland annat en nybörjarkurs i tolv delar där det mesta kan appliceras på akustiskt gitarrspel. Se även specifika artiklar för klassisk musik och flamenco.

Rekommenderas kan även AcousticGuitar.com som är en stor auktoritet i ämnet om du vill ha uppdateringar om nya modeller, recensioner med mera.

Framtiden för den akustiska gitarren

Tillsammans med konstruktion är träslaget de viktigaste komponenterna när det handlar om att konstruera en akustisk gitarr. Det finns dock några prekära omständigheter kring trä och akustiska gitarrer: de mest eftertraktade träslagen, i synnerhet brasilianskt rosenträd, är ofta utrotningshotade. Sedan CITES (Convention of International Trade in Endangered Species), trädde i kraft 1975 har möjligheterna till inköp av hotade träsorter inskränkts.

Det är dock tillåtet att tillverka gitarrer med dessa material så länge det har funnits i lager sedan tidigare (en del tillverkare har stora lager). Med denna bakgrund kommer utvecklingen av den akustiska gitarren i framtiden förmodligen handla en del om prisökningar samt en övergång till alternativa träslag och även syntetiska material.

© 2009–2024 GITARR.ORG