Nylonsträngad gitarr (klassisk gitarr)

Modeller och priser

Prismässigt ligger de billigaste nylonsträngade gitarrer på strax under 1000 kronor medan priset sedan stiger desto mer exklusiva modeller det är tal om. Men redan vid 1500–2000 kronor kan du ofta märka en förbättring i ton. Några av de mest kända märkena är svenskgrundade Levin samt Alhambra, Cataluña, Cordoba, Esteve, Ramírez Guitars, Ramon Garcia, Takamine och Yamaha.

Konstruktion och spelbarhet

Den klassiska gitarrtypen känns bland annat igen på huvudet med två falsade skåror genom vilka vita strängrullar syns.

Den breda halsen medför ett större avstånd mellan strängarna än vad som gäller för andra sorters gitarrer och detta har sin orsak i att fingrarna ska få god plats mellan strängarna då man normalt aldrig spelar med plektrum på en nylonsträngad gitarr. Detta gör samtidigt att fingrarna blir mer utsträckta och mindre kurvade vid ackordgrepp.

Strängarna är också mindre hårt spända än på en stålsträngad. Detta tillsammans med den mindre kroppen (resonanslådan) plus ett par andra materiella och konstruktionsmässiga egenskaper gör att den klassiska gitarren framkallar en lägre volym.

Träslag

Träet som används är viktigt för gitarrens ljudkaraktäristik och nedan ges en översikt för några av de vanliga träsorterna för nylonsträngade gitarrer. Observera att flera träslag normalt används och där det ofta är olika för delarna i konstruktionen.

Olika träslag och deras ljudkaraktärer:

Ceder – det vanligaste materialet för locket på klassiska gitarrer. Balanserat ljudspektrum med snabb ljudrespons (heter cedar på engelska).
Gran – används ofta som material till gitarrens lock och har ett starkt och klart ljud, något ljusare än ceder (heter spruce på engelska).
Mahogny – ger ett varmt ljud som speciellt framhäver mellanregistret (heter mahogany på engelska).
Brasilianskt rosenträ – ger ett varmt ljud med snabb respons. Särskilt den brasiliansk sorten är en favorit för många gällande ljud, men inte lika hållbar över tid som en del andra träslag (rosenträ heter rosewood på engelska).
Indiskt rosenträ – vanligt på sidor och bakstycke. Har en gyllenbrun till mörkbrun färg (blir mer mörkbrunt med tiden) med mörkbruna linjer.
Cypress – används ofta för sidor och bakstycke på flamencogitarrer, men även för klassiska. Har en gulbrun färgnyans.

Det som mest påverkar ljudet är träslaget i locket (dvs. överdelen av kroppen där ljudhålet sitter). Det är en fördel om detta är i solitt trä och inte av sammanpressade skikt.

Storlekar och mått

Modeller av denna instrumenttyp i full storlek brukar vara cirka 1 meter långa, cirka 40 centimeter breda och cirka 8 centimeter djupa (bredden och djupet gäller de bredaste respektive djupaste delarna). Fullstora modeller brukar i allmänhet rekommenderas för dem över tolv år.

Det finns också mindre storlekar där de vanligaste beteckningarna är 3/4 och 1/2. En gitarr i tre fjärdedels storlek brukar ha de ungefärliga dimensionerna 90 (längd) x 35 (höjd) cm medan en i halv storlek brukar vara 85 (längd) x (höjd) 30 cm. Beskrivningarna 1/3 och 1/2 är därmed inte skalenligt fullt korrekta.

När det gäller greppbrädans bredd kan detta också variera något. Mer bredd ger dig med större händer bättre utrymme medan mindre bredd passar händer vars fingrar har kortare räckvidd. Här mäter man efter sadeln (den vita plastbit som sitter mellan halsen och huvudet) och standard är 52 mm (2 tum). Exempel på andra tillgängliga mått är 48 mm, 50 mm och 53 mm. Ibland används anges måttet i tum och 2 tum är cirka 51 mm.

Exempel på gitarrer och mått på sadel:

Takamine TC135SC (48 mm)
Yamaha CS40II (48 mm)
Yamaha NTX1200R (48 mm)
Sigma CM-6NF (48 mm)
Cordoba C5-CE (50 mm)
Cordoba GK Studio (50 mm)
Cordoba Dolce (50 mm)
Takamine GC1-NAT (51 mm)
Yamaha GC82S (52,5 mm)
Bogdanovich [gäller de flesta modeller] (53 mm)

Endast modeller med mått som avviker från standard (52 mm) har medtagits.

Skillnader mellan klassisk gitarr och flamencogitarr

Både en klassisk gitarr och flamencogitarr (ibland kallad spansk gitarr) har nylonsträngar och ofta används dessa som synonymer. Det finns dock några skillnader i konstruktionen som gjorts för att passa de respektive musikstilarna.

Sett till konstruktion har en flamencogitarr normalt en tunnare kropp och lägre stränghöjd. Den lägre stränghöjden gör att det ibland skapas ett litet surrljud då strängar kommer i kontakt med bandstavarna, vilket välkomnas av flamencogitarristen medan den klassiska gitarristen vill ha ett fullkomligt rent ljud.

Ser man till material har flamencogitarren ofta en kropp av gran och cypress medan den klassiska ofta har en kropp av ceder och rosenträ. Vad som eftersträvas för de båda gitarrerna är något rappare respons för flamenco och något rundare ljud med lägre varaktighet i tonen för klassiskt.

Spanska namn på gitarrens delar:

Cabeza – gitarrens huvud
Clavijero – stämskruvar
Mastil – gitarrens hals
Diapasón – greppbräda
Trastes – bandstavar
Cuerdas – strängar
Boca – ljudhål
Puente – stall

Strängar

Den nylonsträngade gitarren skiljer sig andra gitarrtyper med sin kombination av nylonsträngar och stållindade strängar. De tre högsta strängarna är i ren nylon (ibland dock syntetiskt framtaget) medan de tre lägsta (bassträngarna) är lindade med metallföreining som brukar bestå av zink och koppar.

Det finns två huvudvarianter som av strängtillverkarna brukar ges beteckningarna "80/20 Bronze Wound" och
"Silverplated wound" (kan även stå skrivet som "Silverplated Copper wound") och de betyder ifråga om material zink och koppar respektive silverpläterad koppar. Medan "80/20 Bronze Wound" ger en klar ton "Silverplated wound" en varm men något mindre dynamisk ton. Dessa ljudkaraktärer är dock i praktiken svåra att uppfatta och det är inte alls omöjligt att uppfatta ljudkaraktärerna på motsatt vis.

Det finns olika "tensions", vilket ungefärligen beskriver hur flexibla eller lättrörliga strängarna är. Huvudsakligen är alternativen medium tension (vanligast), light tension och hard tension. Hard tension innebär något mer motstånd men det är inte nödvändigtvis mer krävande att spela med sådana strängar då de samtidigt kan upplevas som något mer kontrollerade. Att byta mellan olika sorters tension kommer alltså innebär något olika ljud samt spelkänsla, det kommer däremot inte skada gitarren.

Stränga om

Att byta ut strängarna på en nylonsträngad gitarr inbegriper i stort sett samma moment som för en stålsträngad, fast tillvägagångssättet är något annorlunda. Det finns inga peggar att trycka ner utan istället knyter du strängen runt stallet och sedan trär du in strängen i hålet som finns i strängrullen. Nedan visas ett collage där momenten visas från vänster till höger.



Vad du ska tänka på när du kommer till strängrullen är att inte snurra runt strängen alltför många varv utan två-tre varv runt rullen räcker. Ha strängen lagom spänd för detta. Klipp sedan av de överflödiga strängbitarna. När det gäller en omsträngad gitarr ska du också räkna med att du ofta behöver stämma den i början tills strängarna sträckt ut sig.

© 2009–2024 GITARR.ORG