Stålsträngad gitarr (westerngitarr)
Den stålsträngade gitarren härstammar från USA där den började tillverkas på bred front kring år 1900.Konstruktion, spelbarhet och stilar
Vad som skiljer en stålsträngad gitarr från en nylonsträngad är att den har större kropp och därför låter den också mer. En annan märkbar skillnad är att strängarna är hårdare spända. Detta bidrar till att den låter mer än en klassisk gitarr och har mer sustain (dvs. tonerna klingar längre), men också att det är svårare att pressa ner strängarna och vissa kan ibland tycka att det gör ont i fingrarna. Ett tips är att eventuellt stämma ned den ett tonsteg, till D-G-C-F-A-D.
Den stålsträngade gitarren har en lång tradition inom country och kallas ibland till och med för countrygitarr. Den är dock också vanlig inom en rad andra stilar som akustiska arrangemang inom pop, rock och blues. Det finns också en långvarig relation mellan stålsträngade gitarrer och så kallade singer-songwriters: Bob Dylan, Neil Young och Joni Mitchell för att nämna några. Vill du ha en gitarr för att kompa dig själv när du sjunger är detta det främsta alternativet – eftersom ackorden ringer ut länge kan du skapa en fin ljudkuliss med små medel (även om du använder dig av fingerspel gäller detta). Ackordspel underlättas också av att greppbrädan på halsen inte är helt platt utan lätt välvd.
Akustiska gitarrer kan indelas efter sin form med dessa namn:
Dreadnought – gitarr med stor kropp; är den modell som förknippas med western-gitarr.
Jumbo – rund kropp och har den största storleken bland gitarrer.
Auditorium (orchestra model) – medelstor modell där en något större variant ibland kallas Grand Auditorium.
Concert – relativt liten kropp, men något större än Parlor.
Grand Concert – samma kroppstyp som Concert, fast något större. Denna är något mindre än Auditorium när det gäller kropp både diameter och djup samt mensur.
Parlor – mindre storlek än de andra typerna och skiljer sig även ljudmässigt med ett mer balanserat ljud, det vill säga mindre skillnad mellan lägsta bas och högsta diskant. Härstammar från den storlek gitarrer byggdes i på 1800-talet och ger ett autentiskt ljud för äldre folksånger.
OO – en beteckning som ibland används för storleken över Parlor, Concert.
OOO – en beteckning som ibland används för storleken över OO, Auditorium.
Gitarrer med olika kroppstyper: Martin D-18 (dreadnought), Gibson J-200 (jumbo), Taylor 214ce (grand auditorium).
Dimensioner
Dreadnought-modeller brukar vara drygt 110 centimeter långa, cirka 42 centimeter breda och cirka 10 centimeter djupa (bredd och djup gäller kroppens bredaste respektive djupaste del).
Det är vanligt att måttet för skallängd (scale lenght på engelska) förekommer och detta gäller från sadeln till stallet (vill man vara mer korrekt åsyftas längden från sadeln till tolfte bandstaven gånger två). För en dreadnought-modell brukar detta vara drygt 90 centimeter.
Elektronik
Denna gitarrtyp är ofta utrustad med elektronik i form av ett mikrofonsystem (ofta en piezo-mikrofon) som fungerar ihop med en förstärkare. Dessa gitarrer har volym- och tonkontroller på sidan av kroppen och ibland även 5-bands EQ. Ett 9-volts batteri ger ström.
En sak att tänka på ifall du står i valet och kvalet mellan en akustisk gitarr med eller utan elektronik är att den senare ofta har mindre kropp då det inte längre behövs en stor kropp för att framkalla mycket volym (en mindre kropp genererar också mindre feedback som kan uppkomma då ljudet blir förstärkt elektriskt, se nedan). Så om du främst tänkt ha en gitarr för att spela utan elförstärkning kan det vara en bättre idé att köpa en utan mikrofonsystem och vid behov skaffa en löstagbar mick.
Eftersom även ljud från ljudhålet samt vibrationer i träet tas upp av pickupen kan rundgång förekomma, särskilt vid spel tillsammans med andra. Ibland används en så kallad feedback-buster (monteras vid ljudhålet) för att lösa detta problem.
Några olika typer av mikrofoner/pickuper:
Piezo – sätts fast under stallet.
Kontaktmikrofon – sätts fast inuti eller ovanpå locket.
Löstagbar mikrofon – kläms fast vid ljudhålet.
Det går förstås att använda en vanlig mikrofon för förstärkning av ljudet alternativt inspelning. Nackdelen är att gitarren då måste förbli stilla hela tiden nära micken.
Några klassiker bland stålsträngat
Martin D-28
Martin & Co. är en del av själva historien om den stålsträngade gitarren och ett mer klassiskt märke finns helt enkelt inte. Hank Williams, Johnny Cash, Eric Clapton ... och listan på stora namn har bara börjat. Av Martin-modellerna är det kanske D-28 som har den allra heligaste glorian. Det som brukar sätta käpparna i hjulet då man vill äga en Martin D-28 är priset, vilket brukar komma i närheten av 30 000 kronor.
Martin D-28.
Martin D-45
Om priset var en aning högt för D-28, är läget än värre för D-45. Denna modell som vid sidan av D-28 är två självklara inventarier i musikhistorien är något av en värsting när det gäller prislappen. Detta är en gitarr som oftast köps efter man sålt några skivor då priset kan närma sig hundra tusen och ibland mer för exklusiva specialversioner.
Gibson Hummingbird
Estetisk tilltalande med vintage cherry sunburst och karaktäristiskt är plektrumskyddet med sitt dekorativa mönster. Sheryl Crow är antagligen den artist som mest förknippas med Hummingbird-modellen.
Gibson Hummingbird.
Gibson J-45
Dreadnought-modell (trots J:et i modellbeteckningen) som vid lanseringen var en uppdatering av J-35. Den har sedan dess blivit Gibsons mest sålda gitarrmodell och bland annat använde Bob Dylan den på sina tidiga akustiska album. Se mer fakta om Gibson J-45.
Gibson J-35
Började göras redan 1930 och har med tiden blivit en favorit för inte minst singer-songwriters då den lämpar sig väl för både ackord- och fingerspel.
Gibson J-180
Hade sitt ursprung i jumbomodellen J-200 och blev något mindre efter ett samarbete mellan Gibson och The Everly Brothers. Förutom dessa två bröder har många andra kända artister valt tonerna från en Gibson J-180 och på senare tid har en signaturmodell med Billy Joe Armstrong rönt stor popularitet. Gitarren är lätt att känna igen på sitt stora plektrumskydd som täcker en stor del av kroppens ovansida.
Om oljud uppstår vid spelandet
Oljud kan uppstå från gitarren av olika anledningar. Det kan yttra sig genom att strängarna rasslar eller att det skramlar då de slås an. Några av "felsökningarna" som kan göras i dessa fall är följande:
- Håll i stämskruven för den sträng som orsakar oljudet och se om det försvinner. Om det gör det kan det bero på att något stämskruvens konsytruktion "glappar" och den kan behöva bytas (ibland kan det lösas genom att den mindre skruven som den eventuellt är fastsatt med skruvas fast).
- Kolla att strängarna löper fritt vid gitarrhuvudet och inte ligger mot någon annan sträng, vilket kan inträffa om de strängats asymmetriskt så att säga.
- Stränghöjden kan vara för låg, vilket gör att strängarna slår emot banden vi något ställe.
- Bandstavarna kan vara slitna (åtgärd: slipning av banden på ovansidan).
- Spåren i sadeln som strängarna löper igenom där hals övergår i huvud kan ha blivit ojämna. Detta är ett arbete som kräver precision och förmodligen bör det ses över i en gitarrverkstad.
- En temperaturskillnad eller skillnad i luftfuktighet kan ha påverkat träet och då kan dragstången kan behöva dras åt (innan du gör detta ska du lätta på strängarnas spändhet). Kontrollera genom att spänna åt den (brukar göras med sexkantig nyckel). Den är normalt åtkomlig via ljudhålet på en stålsträngad akustisk gitarr.