Bends - gitarrteknik
Med bend menas att böja en sträng. När en sträng på gitarren spelas och böjs uppåt eller nedåt framstår en ton med "sjungande" eller "gnällande" egenskaper. Tekniken används framför allt i licks och solon.Bend
En tumregel när det gäller bends är att böja de två låga strängarna (E- och A-strängen) nedåt och de fyra höga strängarna (D, G, B och e-strängen) uppåt – du vill inte hamna utanför greppbrädan. Det spelar ingen roll för tonen om du skjuter strängen uppåt eller nedåt.
Nästa sak att tänka på är att ibland använda flera fingrar. Det kan fungera att använda ett finger, men många gånger behövs det flera för att få tillräcklig kraft (vilken kraft som behövs avgörs av strängarnas tjocklek och din vana med bends). Att använda tre fingrar är ett vanligt tillvägagångssätt (se bild 1). Mer kraft får du också genom att ändra greppet så att tummen ligger över greppbrädan.
Ett tips är också att använda handleden, med en liten krängning, för att få kraft i rörelsen och inte bara använda fingrarna till detta.
En annan faktor är stränghöjden: högre stränghöjd kan förenkla bends.
Bild 1. Bend med tre fingrar.
Nästa avdelning handlar om att få rätt ton och detta är inte alldeles enkelt. Att använda sig av bends i sitt gitarrspel handlar inte om att godtyckligt böja strängar här och var utan göra det med kontroll. Böjer du strängen en bit får du en ny ton ett halvt tonsteg över tonen du utgick från, böjer du strängen ytterligare får du en ton som är ett helt tonsteg över utgångstonen.
I dessa intervaller kan du böja tonen:
Ett fjärdedels tonsteg – en mycket liten bend som inte skapar en ny ton.
Ett halvt tonsteg – mindre bends, till exempel C till C#, som du antagligen klarar med ett finger.
Ett helt tonsteg – kraftigare bends, till exempel C till D, som du kan behöva flera fingrar till.
Mer än ett tonsteg – extrema bends som kräver att strängen flyttas långt i höjdriktningen.
Hur toner kan böjas med tabs och ljudexempel
Bends med fjärdedels tonsteg brukar skrivas "1/4" i tabs.
Bends med ett halvt tonsteg brukar skrivas "1/2" i tabs.
Bends med helt tonsteg brukar skrivas "full" alternativt "1" i tabs.
Bends med helt och ett halvt tonsteg brukar skrivas "1 1/2" i tabs.
För att hitta rätt bör du lyssna dig fram. Prova till exempel och böj tredje strängen på åttonde bandet och jämför dessa med tonerna du får när du spelar på nionde och tionde bandet på samma sträng. Lär dig att böja lagom mycket beroende på vilken ton du vill åstadkomma.
Låt oss försöka med ett mycket enkelt lick, men där effekten av bends som teknik ändå framkommer tydligt (den svängda pilen är symbolen för en bend, avsluta med vibrato på sista tonen).
Ett tips om du gillar effekten av denna teknik är att lära dig den pentatoniska bluesskalan. Sedan kan du hitta på egna sekvenser att spela där bends ingår.
Pre bend
En annan form av bend är pre bend (den engelska termen används här då någon etablerad svensk terms saknas) och innebär att fingrarna böjer upp eller ned strängen redan innan den spelas.
Unison bend (double bend)
En speciell form av bend kallas för unison bend eller double bend (de engelska termerna används här då någon etablerad svensk terms saknas) och innebär att två toner spelas samtidigt varav den ena böjs till att den når samma tonhöjd som den andre. I tabulaturen nedan böjs tonen på andra strängen ett helt tonsteg från F till G, vilket är samma ton som spelas på första strängen.
Sustain
Att få tonen att ljuda länge är något som kan vara en cool ingrediens i gitarrspel och inte minst i licks och solon. Detta som ofta benämns med det engelska ordet sustain beror en del på gitarren. En elgitarr är att föredra framför en akustisk och dessutom bör du laborera med effekter. Vilken sustain du får beror också på strängarnas tjocklek (tjockare strängar ger mer sustain) och bandens bredd på greppbrädan (bredare band ger mer sustain).