Övertoner - gitarrteknik
Övertoner är kanske för de flesta mer kända under det engelska namnet harmonics. Det finns även en annan musikterm på svenska, flageolett, som benämner denna teknik. Det finns olika slag av övertoner av vilka naturliga och artificiella bildar huvudkategorier.Naturliga övertoner
Naturliga övertoner går att hitta på ett par specifika ställen på gitarren. I stället för att bara få ett stumt ljud som du normalt får om du slår an en sträng utan att pressa ned strängen helt kommer en överton i stället ljuda.
Naturliga övertoner kan enklast hittas på femte, sjunde och tolfte bandet. Det är vanligast att man spelar dessa på tolfte bandet där dem hörs tydligast.
För att spela en överton ska du låta ett finger lätt nudda strängen och slå an strängen samtidigt med andra handen (det går också att göra med en hand då strängen slås an med tummen bakom fingret). Sedan ska du direkt lyfta på fingret.
Om du till exempel spelar på tolfte bandet ska du nudda strängen precis ovanför bandstaven, vilken som helst av de sex strängarna går bra. Du kommer höra skillnad om du prövar samma sak på elfte eller trettonde bandstaven där bara ett dämpat ljud framkommer.
Du kommer som sagt få en liknande effekt vid sjunde och femte bandstavarna även om det kan vara något mindre tydligt. Allra svårast är det på femte bandet och ett tips är att nudda strängarna så lite som möjligt, vilket gör att ljudet brukar komma fram. Du kan även hitta övertoner på fler ställen, bland annat vid den nittonde bandstaven.
På en tabulatur är naturliga övertoner markerade med en snedställd rektangel (alternativt <> före och efter siffran) och markeras ibland även med "Harm" eller ”NH”, förkortning för det engelska natural harmonics. I klassisk musik förekommer ibland "Arm", vilket är en förkortning för spanskans armonicos.
Artificiella övertoner
Artificiella övertoner (konstflageoletter) framkallas genom att du dels pressar ned en sträng, dels nuddar samma sträng en oktav längre upp på greppbrädan.
I exemplet ovan spelas tredje strängen på andra bandet och samma sträng nuddas med andra handens pekfinger ovanför den fjortonde bandstaven. Slå an strängen med tummen med handen placerad i närheten av fjortonde bandet. Efter du nuddat strängen lyfter du den. Resultatet är ett liknade ljud som med natural harmonics-tekniken.
I tabulaturer används samma snedställda rektangel som för naturliga övertoner. Den första tonen skrivs ut i rektangeln medan den andra som är längre upp på greppbrädan brukar skrivas ovanför och tillsammans med ”AH”, förkortning för det engelska artificial harmonics.