12-strängad gitarr
En 12-strängad gitarr är en gitarr (western eller elektrisk) med tolv strängar. Greppbrädan är inte dubbelt så bred utan strängarna är organiserade i form av sex par näraliggande strängar.Hur en 12-strängad gitarr stäms
En 12-strängad gitarr stäms annorlunda än en vanlig 6-strängad dito och standardstämningen skrivs ut så här: e-E--a-A--d-D--g-G--B-B--E-E. Detta innebär att de flesta par med strängar är i två oktaver. Till exempel är de två översta strängarna stämda i E, fast i olika oktaver. När två närliggande strängar skiljer sig åt i oktaver ska alltid den översta strängen stämmas en oktav högre än normalt.
Det enklaste är att utgå från hur en vanlig 6-strängad gitarr ska stämmas och stämma strängarna 2, 4, 6, 8, 10 och 12 (räknat uppifrån och ned) på detta sätt. Sedan stämmer du strängarna 1, 3, 5, 7, 9 och 11 enligt e-a-d-g-B-E. När strängen anges med liten bokstav innebär det att den ska stämmas en oktav högre.
Räkna med att en 12-strängad gitarr måste strängas om oftare än en vanlig. Strängparen utgörs normalt av två strängar i olika tjocklek (se bild 1).
Bild 1. Tolv strängar i par löper över ljudhålet.
Stämma ned ett tonsteg rekommenderas
Observera att strängarna går sönder lättare på en 12-strängad och därför är det vanligt att stämma ett halvt eller ett helt tonsteg ned, vilket minskar trycket på halsen samt (enligt vissas tycken) låter bättre. För ett helt tonsteg ned är stämningen för strängparen: D - G - C - F - A - D. De flesta nytillverkade gitarrer av denna typ är gjorda för att klara trycket från standardstämning (du kan ev. hitta information om detta om din gitarr på tillverkarens hemsida där fabriksstämningen kan anges), men det hindrar dock inte att strängarna lättare går av om de är hårdare spända, vilket särskilt gäller de tunnare.
Vill du ändå att din gitarr ska låta som den är stämd enligt EADGBe går det att placera en capo på andra bandet.
Hur du spelar på en 12-strängad gitarr
Övergången från 6-strängad till 12-strängad gitarr är långt ifrån omärkbar för en gitarrist då det finns stora skillnader i spelsätt och teknik. Det går både att slå an flera strängar samtidigt (strumming), men många föredrar att spela två (näraliggande) strängar i taget med alternerade ned- och uppslag. Vid fingerspel ska alltså strängpar spelas ihop. Det är i alla fall vad som bör eftersträvas, men det kan förstås hända att endast en sträng klingar i vissa fall. Vanligt är att plektrum används (light eller medium), det låter enligt många bäst men är förstås upp till var och en.
Det kan krävas något mer kraft att pressa ner strängarna då det handlar om dubbla strängar. Skillnaden är inte alltför stor och om stämningen dessutom är DGCFAD (se ovan) är skillnaden än mindre.
En 12-strängad gitarr kan både användas som ensamt kompinstrument (finns dock vissa begränsningar) eller som kompletterande till en eller två andra gitarrer. Du kan bland annat skapa väldigt fina instrumentella intron och mellanpartier i låtar med detta instrument.
Greppbrädan är dock något bredare, vilket påverkar för den som spelar och dessutom fungerar inte en vanlig capo. Det finns dock specialgjorda capo daster för 12-strängare.
Om du vill lyssna på hur det kan låta är en klassisk låt The Byrds version av ”Mr. Tambourine Man” där Roger McGuinn står för gitarrspelet. En annan känd låt att lyssna på är "Wanted Dead or Alive" av Bon Jovi. Två klassiska namn inom bluesen förknippade med denna gitarrtyp är Lead Belly och Blind Willie McTell.
Märken, modeller och priser
Alla tillverkare har inte 12-strängade i sina sortiment, men det flesta av de kända tillverkarna har det – Gretch, Guild och Takamine för att nämna några.
Bild 2. Specialdesignad 12-strängad från Fender.
Genom The Beatles (George Harrison spelade på en Rickenbacker 360/12 av 1963 års modell) blev även den elektriska 12-strängade gitarren populär under 1960-talet. En av deras kända låtar där 12-strängad gitarr ingår är "Ticket To Ride".