Fingerspel
Denna lektion i artikelserien för nybörjare kommer handla om fingerspel (fingerpicking på engelska). Fingerspel innebär att du spelar en eller flera toner samtidigt med fingrarna melodiskt snarare än rytmiskt. Du kommer begripa bättre med hjälp av de spelexempel som följer.Teknik
För fingerspel gäller att du använder fingrarna inklusive tummen. Det finns några olika sätt:
- Du spelar med insidan av fingrarna och tummen.
- Du använder (långa) naglar – en del använder lösnaglar.
- Du använder ett tumplektrum tillsammans med fingrar.
När gitarrstycken för fingerspel skrivs i tabulatur finnas en vedertagen notation. Det kan vara bra att känna till denna då du får reda på exakt vilka fingrar som används. Notationen, som alltså gäller högerhanden, är följande:
p (pulgar) = tumme
i (indice) = pekfinger
m (medio) = långfinger
a (anillo) = ringfinger
Namnen inom parentes är de italienska termerna som begynnelsebokstäverna är tagna från. Som du även kan märka används normalt inte lillfingret i fingerspel.
När du spelar gitarr på detta sätt är regeln att använda tummen för de tre översta strängarna och fingrarna för de tre understa (om strängarna 3-6 är involverade kan det ibland vara en fördel att använda plektrum för att slippa det friktionsljud som kan uppstå annars). Tummen bör helst vara lite om sidan från fingarna, det vill säga i riktning mot gitarrhuvudet, för att både fingrarna och tummen ska få fritt "spelrum" i sina rörelser.
Ibland kan det tyckas onaturligt att använda tummen även på fjärde strängen, men tummen kan till skillnad mot fingrarna flyttas mellan dessa strängar utan att handens position förändras medan armen behöver flyttas om fingrarna ska nå dessa strängar. Det har också att göra med ljudet. Pröva att använda ett finger i stället och du märker att ljudet blir raspigt. Detta är på grund av att vinkeln är annorlunda mellan tummen och fingrarna. Med tummen spelar du i rak vinkel nedåt medan fingrarna spelar i sned vinkel nedåt. Den sneda vinkeln avger inget (störande) strängljud så länge fingrarna enbart spelar på de nedersta släta strängarna. Ibland är det dock en fördel att använda ett finger i stället för tummen och då kan skrapljudet minskas dels genom att ha en snabb kontakt med relativt rak rörelse utan att det blir en onaturlig handposition, dels att eventuellt låta nageln växa ut.
Grundläggande övningar
Som en introduktion i denna spelteknik kommer här en övning i form av ett vanligt spelmönster (förstår du inte tabulaturen?).
Du spelar alltså tumme, pekfinger, långfinger, ringfinger och sedan samma sak om igen.
Nedanstående exempel liknar ovanstående, fast med skillnaden att tummen alternerar mellan de tre översta strängarna.
Tanken med de första två exemplen är inte att det ska låta vackert utan att du ska vänja dig med de typiska rörelserna för tummen och fingrarna.
Övningar för höger hand del 1 (pdf) | Övningar för höger hand del 2 (pdf)
Spelexempel
I de ovanstående exemplen använde vi bara högerhanden. För att skapa intressanta klanger och melodier vill vi förstås använda oss av ackord som vi tar med vänsterhanden. Här följer därför ett enklare exempel där du byter mellan ackord, fast i övrigt bibehålls (i stort sett) samma spelmönster.
I nästa exempel ska vi införa en nyhet genom att två strängar spelas samtidigt. Detta kallas att du "plockar" och tekniskt sätt utför du detta genom att greppa strängarna med tummens och aktuellt fingers insida för att sedan dra uppåt/utåt. Att spela två toner samtidigt är något svårare, men samtidigt kommer du belönas med ett annat djup i gitarrljudet.
Det första exemplet hade ett ganska okomplicerat spelmönster. Det finns så klart mer komplexa strukturer i arpeggion. Nästa exempel visar några andra idéer som kan användas.
I detta exemplet används näraliggande bastoner för att framkalla effektfulla övergångar mellan ackorden. Även om du inte känner till ackorden kan ändå förstå vilka grepp du ska använda med hjälp av tabulaturen.
Fingerspel behöver inte utgå från ackord, vilket visas nedan i tabulaturen. Detta är ett enkelt exempel som visar hur fingerspel kan byggas upp med små medel. Du flyttar endast fingret ett eller två band och byter bara sträng en gång och i övrigt används bara två olika mönster.
Nu har du lärt dig grunderna i fingerspel. Vill du ha en större utmaning kan du till exempel prova att spela välkända "Romanza".
För att få variation och en intressant uppbyggnad i ackordspelet kan en kromatisk ton infogas vid ackordbyten. Detta lär vi oss i nästa del.