Jazz

Gitarrackord för jazz

Vill du spela jazz duger det inte med de vanliga öppna ackorden och barréackorden. Om du vill att det ska låta jazzigt måste du lära dig en del nya ackord. I denna introduktion ska vi bland annat lära oss ackorden maj7, m7, 9, 13 samt m7b5. Dessa ackordgrepp är flyttbara och därför behöver du bara lära dig greppen så kan du sedan spela samtliga toner (roten i följande ackord är alltid basnoten om inget annan nämns). För att förflyttningarna inte ska bli för stora är det i många situationer bra att känna till två grepp för samma ackord.

Med bastonen på översta strängen

Den första uppsättningen har bastonen på översta strängen.

maj7

m7

7

13

6

När det gäller maj7 och m7 är det vanligt att den nedersta tonen (dvs. på andra strängen) utelämnas. Notera likheterna mellan 7 och 13-greppen (kvinten utelämnas ofta i 7-ackordet, men kan inkluderas på B-strängen). Se till att A-strängen dämpas genom att nudda den med pekfingret. Dessa kan refereras til som ackordfamiljer och kan spelas i alla tonarter (se övning nedan för exempel).

Övningar med diagram - ackord med bastonen 6e sträng (pdf)

Med bastonen på näst översta strängen

Den andra uppsättningen har bastonen på näst översta strängen.

maj7

m7

7

9

m7b5

När det gäller maj7 är det vanligt att den nedersta tonen (dvs. på andra strängen) utelämnas. Notera likheterna mellan 7- och 9-greppen (kvinten utelämnas ofta i 7-ackordet, men kan inkluderas på B-strängen).

Övningar med diagram - maj7 ackord (pdf)

Övningar med diagram - m7 ackord (pdf)

Övningar med diagram - 7 ackord (pdf)

Övningar med diagram - m7 - 7 ackord (pdf)

Med bastonen på fjärde strängen

Till sist grepp där bastonen flyttas ytterligare en sträng ned.

m9

7#9

maj7(#11)

6/9

När det gäller dessa ackord ska det observeras att grundtonen ibland saknas (ackorden är därmed s.k. voicings utan rot) eller spelas inverterat (vilket är fallet för 6/9-ackordet). Till exempel spelas Am9 (som också kan ses som ett Cmaj7-ackord) enligt XX5557, E7#9 enligt XX678X, Fmaj7(#11) enligt XX3455 och C6/9 enligt XX2435.

Notera utsatta "X" för strängar som inte ska spelas. Om strängen som inte ska spelas är mellan två strängar som ska spelas är tillvägagångssättet att du tystar dessa strängen genom att nudda den med ett angränsande finger. I första ackordet ovan lägger du pekfingret emot femte strängen och den första strängen dämpar du genom att vidröra längre ned på samma finger. Ackordet m7 spelar du genom att lägga ringfingret över tre strängar och placera långfingret på översta strängen, du använder även långfingret för att tysta femte strängen.

Utöver dessa ackordgrepp finns det även grepp med bastonen på fjärde eller tredje strängen, men de mest användbara är de som visas ovan.

Övningar med diagram - ackord med bastonen 5e och 4e sträng (pdf)

Ackordföljder

När du känt på ackorden ett tag kan du prova dessa ackordföljder:

Dm7 - G9 - Cmaj7

A7 - Bm7 - E7 - A7

Cm7 - F9 - Bb6

Fm7 - Bb13 - Ebmaj7

Abm7 - G7 - Cmaj7

E7 - Eb7 - D7 - Db7

F#m7 - Bm7 - E7 - A7

Fmaj7 - Gm7 - C7

Db7 - Cm7b5 - Bmaj7

Cmaj7 - Gm7 - C9 - Fmaj7

Cm7 - F9 - Bbmaj7 - D9 - Ab13

G7 - Db9 - C9 - F#13 - G13 - D9 - Db9 - C9 - G7

Se ackordföljder med diagram (pdf)

Som nämndes ovan är ackordgreppen flyttbara och roten är oftast basnoten i ackordet, det vill säga på e-strängen (t.ex. maj7 och m7) eller a-strängen (t.ex. m7b5). Ta hjälp av detta diagram eller se den grå rutan under om du inte vet var tonerna finns på gitarren.

Det underlättar att känna till mönster i vilka ackordföljderna ofta uppträder. Dessa brukar skrivas med romerska siffror. Till exempel ii - V - I kan bytas ut mot Dm7 - G7 - Cmaj7 eller Fm7 - Bb7 - Ebmaj7. Dessa är vanliga ackordföljder i olika tonarter. En annan av de vanligaste ackordföljderna i jazz kan skrivas I - vi - ii - I och kan bytas ut mot Cmaj7 - Am7 - Dm7 - G7.

Pröva gärna att spela samma ackordföljder i olika tonarter. I jazzkompositioner är tonarterna Bb, Eb, F, Ab och Db de vanligaste tonarterna eftersom dessa bäst passar blåsinstrumenten.

Ackord utskrivna med förkortad notation

För att hjälpa dig och hitta rätt positioner för greppen kommer här några exempel med förkortad ackordnotation (toner inom parentes kan evt. utelämnas).

G7 - 3X34XX
C7 - X323XX
Am7 - 5X55(5)X
D7 - X545XX
C#m7 - X424XX
Bmaj7 - 7X88(7)X
Amaj7 - 5X77(6)X
G13 - 3X345X
Gmaj13 - 3X445X
Gm9 - XX3335

12-takters ackordstruktur

Inom jazz är det vanligt med kompositioner som är baserade på 12, 16 eller 32 takter. Enklast att börja med är sådana med 12 takter och här följer ett exempel på en typisk ackordföljd av detta snitt:

Sedan startar det om från början igen.

Ackord med basgångar

För att skapa lite mer intresse i ackordkompet kan basgångar adderas. Exemplet visar hur detta kan arrangeras mellan två ackord:

Lyssna på jazz med basgång.

Ackord och melodi

För att få det mer musikaliskt går det att sammanföra ackord och melodi. Melodin består i regel av toner på de höga strängarna (dvs. de med mest diskant) som både spelar för sig och som del av ackorden. Ett exempel i tabulatur samt ljud:

Lyssna på jazz med melodi.

Skalor

En mängd skalor är bra att känna till för den som vill spela jazzgitarr. Bland dessa ingår bebop-skalan, den senare visas här nedan (i tonarten A).



Jazz är krävande ifråga om improvisation. Ackordbytena kommer ofta tätt och vill man få det att låta på bästa sätt måste solospelet anpassas till detta. Det betyder att den skala som utgör grund för improvisationen inom kort växlas till en annan. Därför är det viktigt att lära sig vilka toner som ingår i skalorna snarare än förlita sig på skalmönster.

Detta är ett vanligt sätt att gå tillväga när det gäller förhållandet skalor och ackord i jazzimprovisationer:

• Över mollackord används den doriska skalan.
• Över durackord används durskalan eller den lydiska skalan.
• Över dominanta ackord används den mixolydiska skalan.
• Över dimackord används dimskalan.

Samtliga dessa kategorier av skalor finns ännu inte presenterade utförligt på denna sida, men kan till exempel hittas på GuitarScale.org.

Jazzljudet – EQ, plektrum och gitarrer

Det är som sagt vanligt att spela med en elgitarr i denna musikstil. Du vill då ha ett rent ljud ("clean" på förstärkarspråk). När det gäller EQ är det vanligt att man har ganska mycket bas och lite mindre treble. För att få det mjuka och varma karakteristiska jazzljudet kan du pröva med att vrida ner ton-kontrollen på gitarren samt använda ett tjockt plektrum med rundade kanter. Välj också att att spela med halsmicken då den ger mest fyllighet och bas (läs mer om hur du växlar mellan pickuper).

Spelar du ackord och slår an många strängar åt gången är antingen insidan av tummen eller ett mycket tunt plektrum ofta att föredra. Spela inte hårt mot strängarna med plektrumet eller tummen utan relativt lätt och mjukt för att ha ett rent ljud.

Jazz-gitarren har något av en egen look. Den mest använda sorten är den halvakustiska som till utseendet kännetecknas av f-hål och stora stränghållare (s.k. Bigsby-stall.)


Stränghållare á la jazzgitarr och f-hål.

Två av de mest respekterade tillverkarna heter Hagström och Guild. Bland halvakustiska modeller är också Gibson ES-175 en självklar klassiker. Vill du i stället ha en helakustisk finns till exempel APC och deras Carvalho-serie.

Strängarna är ofta något tjockare, vilket ger det karaktäristiska ljudet. Eftersom det är ovanligt med bends i jazz medför tjockare strängar inget större problem för spelbarheten.

Standards

Inom jazzen finns det stycken som spelas om och om igen, så kallade "jazz standards". Några av de mer kända numren på standardrepertoaren är "Misty", "My Funny Valentine", "Body and Soul", "Tenderly", "My Foolish Heart", "Nearness of You" och "Just Friends". Det är förstås inte fel att titta närmare på dessa och försöka lära sig några eller samtliga. Sidan jazzguitarlessons.net/jazz-guitar-standards rekommenderas.

Att lyssna på jazz gör också att du utvecklas och bättre finner stilen. För inspiration, se Tips på jazzmusik - utvalda album.

© 2009–2024 GITARR.ORG